KONSTNÄR
Matilda Dominique
Jag jobbar som textilkonstnär, framförallt med handvävning. I min ateljé i Solna har jag två vävstolar och flera vävramar som jag använder för att skapa allt ifrån mindre vävnader till stora, rumsliga verk.
Förutom mitt eget konstnärsskap arbetar jag som lärare i konsthantverk på HDK-Valand vid Steneby. Jag har också erfarenhet av att hålla workshops för elevgrupper i grundskolan, då för Kulturskolan i Stockholm och Internationella Engelska Skolan i Täby.
Masterexamen Textil i det utvidgade fältet, Konstfack, Stockholm
Kandidatexamen Textildesign, Textilhögskolan i Borås
Textile Design, RMIT University Melbourne, Australien
Textil, konsthantverk och Design, Väddö Folkhögskola
Den textila strukturens bärighet ‐ där varje tråds närvaro blir lika viktig som den nästa, och i större perspektiv där det textila materialet sätts i relation till samtid och historia ‐ är ämnen som återkommer i mitt arbete. Genom vävningen ställer jag frågor om idéer kring vad textil är och anses vara, om rumslighet och ingenjörskonst och om minnen som får nytt liv genom verken. Under processen handlar arbetet om hur väven påverkas av material, garnkvalitet, teknik och hur garnet färgas in. Genom att arbeta med samma teknik under en längre tid och låta den prövas med olika typer av trådar och i olika skalor skapar jag mig en förståelse för dess uppbyggnad. Det har också blivit en viktig metod för mig att arbeta efter. När jag går upp i skala och placerar in vävarna i olika rum fortsätter arbetsprocessen och jag låter materialet inta olika mer eller mindre skulpturala former. Strukturens bärighet prövas på nytt.
En av de tekniker som jag arbetat med under en längre tid kallas för våffelväv och skapar ett tredimensionellt tyg med toppar och dalar. Till vardags kan våffelväv hittas i funktionella objekt som kökshanddukar och disktrasor. Den tredimensionella strukturen med löst sammanbundna trådar skapar ett material som, när det vävs i lin eller bomull, har hög uppsugningsförmåga och torkar snabbt. I mitt arbete är jag egentligen ointresserad av vävens funktionella aspekter, och genom överdrivna uppförstoringar försöker jag snarare komma bort ifrån samhörigheten med husliga bestyr. Samtidigt fascineras jag av relationen däremellan, och blir i möten med betraktare ständigt påmind om de minnen och den historia som verkar inbyggd i material och teknik.