Vandrande former

Beskrivning

Ser du vad jag ser? Kanske spelar det ingen roll! I Vandrande former utforskar vi med hjälp av lera vad som kan ta form av våra gemensamma fantasier. Vi skapar skulpturer med fokus på nyfikenhet och intuition, och lånar surrealistiska konstnärers metoder för att upptäcka vår egen kreativitet.

Vi arbetar med fokus på process, lekfullhet och spontana associationer i övningar där vi sluter ögonen, skapar i snabbt tempo, skickar skulpturerna mellan oss och utformar något gemensamt. Genom att arbeta responsivt och utan ett förutbestämt mål skapar vi ett öppet och tillåtande förhållningssätt till den kreativa processen, utan rätt eller fel. Varje insats blir del i den slutgiltiga skulpturen och under arbetets gång får vi syn på hur våra subjektiva tolkningar kan skilja sig åt – och hur de kan berika varandra.

Målsättning

I projektet får eleverna inblick i vad det innebär att arbeta processorienterat. Genom att arbeta utefter metod snarare än resultat blir det möjligt att rikta uppmärksamheten mot den egna upplevelsen och känslan av att arbeta med materialet. Projektet uppmuntrar till fantasi och nyfikenhet, både inför det egna och andras skapande – där varje elevs sätt att uttrycka sig blir ett bidrag i den gemensamma skapelsen. Eleverna stärks också i visuell tolkning och mönsterigenkänning i relation till abstrakt form. Genom den gemensamma processen får eleverna öva sig i samarbete och ge plats åt varandras olika tolkningar och perspektiv, samtidigt som mötet mellan olika viljor och visioner synliggör hur olika sätt att tänka kan vara något spännande och värdefullt.

För äldre grupper kan övningarna vara en utgångspunkt för att diskutera perception och subjektivitet, vilket kan knytas an till både psykologi och medieanalys.

Tillvägagångssätt

Introduktion av mig och projektet. Vi inleder sedan med att varje elev får varsin klump lera. Under två till fem minuter ska de sedan forma leran med händerna – med slutna ögon. Här kan vi välja att sätta på musik som vägleder eleverna, annars vägleder jag genom att ge förslag på hur man kan forma leran. När tiden är ute tittar vi på alla former som skapats och berättar vad vi ser.
Klassen delas upp i grupper med ungefär tio elever i varje. De ska nu skapa varsin skulptur utifrån den de gjorde med slutna ögon, på två minuter. Därefter skickar de vidare sin skulptur till personen bredvid, som får ytterligare två minuter på sig att fortsätta på kamratens skulptur. Den enda regeln är att man inte får ta bort något, utan bara lägga till – skulpturen växer och förändras utifrån vad eleverna gör. Det höga tempot hjälper till att flytta fokus från prestation, och uppmuntrar till att arbeta med spontana associationer. När skulpturerna gått varvet runt och kommit tillbaka till den som började är vi klara med övningen.
Vi tittar gemensamt på resultatet, som ofta är både roligt och oväntat. Vi pratar om vad vi ser, om de känner igen sina skulpturer och vad som hänt längs vägen. Kanske har det som var en figur utvecklats till en hel berättelse?
Jag visar bilder och berättar kort om mitt arbete med abstrakt skulptur. Vi pratar om vad eleverna ser i formerna, om de väcker någon känsla i dem eller om de tycker att de liknar något. Jag berättar också om surrealisternas arbete med metoder liknande de vi just gjort och vi tittar på bilder av konstverk som andra konstnärer gjort utifrån liknande arbetssätt.
Nu ska eleverna delas upp två och två och hitta på sätt att foga samman sina skulpturer till ett gemensamt verk. De får själva bestämma hur – kanske vill man sätta ihop dem fysiskt, eller så bygger man något helt nytt.
När de är klara tittar vi på vad som hände när de enskilda skulpturerna fördes samman. Vad händer i mötet? Blev känslan annorlunda? Var det svårt eller lätt?
Vi fotograferar elevernas arbete och om inget annat bestäms får eleverna själva knöla ihop sina skulpturer till lerklumpar igen.

Lokalbehov och teknik

Lokalen bör ha fria bänkar eller bord som går att flytta så att varje grupp kan sitta runt samma yta. Om det finns en bildsal eller liknande där det finns tillgång till vatten är det jättebra eftersom det underlättar städning, men det går att hitta lösningar även för andra ytor. Jag ser gärna att jag har tillgång till lokalen en timme före och efter workshopen. Tillgång till projektor är en stor fördel för att kunna visa bilder.

Särskilt för detta projekt

Ansvarig lärare förväntas vara närvarande under hela projektet och uppmuntras att i största möjliga mån delta i de gemensamma övningarna.

Det är möjligt att spara skulpturerna i klassrummet men de blir mycket bräckliga när de torkar och går lätt sönder, därav går de inte att ta med sig hem. Istället fotograferar vi dem, bilderna lämnas till ansvarig lärare. Om det finns önskemål om att bränna skulpturerna behöver detta bestämmas i god tid på förhand, och då tillkommer en extra kostnad.

Projektet kan med fördel anpassas i tempo, format eller struktur för andra åldersgrupper eller andra behov. Detta kan göras i dialog med mig och ansvariga pedagoger. För vissa elever kan det höga tempot och det processorienterade metoden upplevas som stressande – se därför till att alla i gruppen får goda förutsättningar att delta genom att i förväg ha en dialog om anpassning.

Skolan får gärna behålla leran efteråt och den kan återanvändas otaliga gånger så länge den hålls fuktig.