Konstnären Berta Guerra Aredal – om o-likheter, kroki och musik

B: Berta Guerra Aredal
K: Konstdepartementet

Utställningen är en duo-presentation med Gustav Wideberg, kurerad av Alida Ivanov och Ashik Zaman.

B: Kuratorn tyckte att mina äldre verk var intressanta, många av dem gjorde jag när jag precis hade kommit från Chile till Sverige. Men det är absolut inget retrospektiv, här visas bara olika verk och linjer från ett större universum. 

Vi fortsätter att prata om Bertas projekt Di-ferente som förmedlas av Konstdepartementet. I konstprojektet får eleverna på ett lekfullt sätt utveckla förmågan att uppfatta saker och ting i sin omgivning med tecknandets hjälp. De får lära sig grunderna inom teckning med tips och tekniker, och de får utveckla sitt eget kreativa uttryck.

K: Vad får barn och unga med sig av Di-ferente?

B: Vi är o-lika, Di-ferente. Det är viktigt att vi tillåter olika kulturer. Det skulle vara så tråkigt om människor bara träffades i enskildhet. Man behöver impulser! Det (Di-ferente) handlar om acceptans, att känna sig sedd och att se andra. I skolan finns barn med olika utseenden, färger, språk, storlekar, sätt att gå på – vi skiljer oss från varandra men det som förenar oss är det vi har tillsammans. Det är ju så viktigt i skolan, att man inte ska behöva känna sig ensam. Di-ferente handlar om att människor är annorlunda, som när man går ut i trädgården och ser alla olika blommor; grälla, långa, korta, tjocka, fina, grova. 

K: Hur gör du för att anpassa ett konstprojekt efter elevernas behov och önskemål?

B: De ska få den tid som de behöver, de ska bli lyssnade på. Sedan beror det så mycket på vad det är för barn. Klasser ser helt olika ut och det beror också på vilka miljöer som barnen kommer ifrån. Vilken ålder och motorik de har är viktigt för vilket material de ska jobba med så att de inte skadar sig. Jag tror också att det är jätteviktigt att barnen får en viss disciplin och lär sig att vara organiserade. 

K: Många som arbetar med konst eller har konst i sitt liv har ofta minnet av en speciell person som förändrade allt för dem, som introducerade dem till konsten. Alla får inte möjlighet att träffa en sådan person.

B: Mitt första möte med konsten och krokin var när jag tittade på min kusin när hon tecknade. 

K: Vad är det som har fått dig att fortsätta?

B: Att vara kreativ. Att känna sig fri. Friheten men också det förvirrande, det förbryllande. 

K: Vad är du speciellt stolt över i ditt konstnärskap?

B: Att jag är skicklig på att teckna! En tidning från Guatemala frågade mig någonting liknande och mitt svar då var krokin. För mig är det magi! Det finns så klart saker som inte blir så lyckade men jag vill alltid lära mig mer om den där kontakten som uppstår. Att verkligen se en person, se varför det kommer ilska, sorg, glädje. Den förmågan att skapa kontakt är magisk.

Utställningen på Konstnärshuset har inneburit många möten med nya människor och att en stor publik har fått ta del av Bertas konstnärskap.

B: En kurator från Chile, som arbetar med Venedigbiennalen, var förvånad att det kom så många ungdomar på vernissagen. Jag är väldigt glad för detta, det är ett mål för mig att få prata med dem.

K: Vad skulle du ge för råd till unga konstnärer som just har påbörjat sin konstnärliga bana? 

B: Det första du gör på morgonen är att andas, att stå där och känna efter. Vad gör jag idag? Var är min mittpunkt? Var står jag? Sedan lyssnar du på kroppen, på hjärnan, på dina emotioner. Och ge inte upp! Det finns så många saker som kan gå emot en, men fortsätt, fortsätt att jobba. Och ha en mentor! Därför vill jag vara en mentor och ge av det som jag har. Ungdomen blandar ihop lycka med lyx fast att det är olika saker. Jag älskar att se skönhet och jag tycker om bra saker men man lär sig att vara tacksam för att man har mat, att man har ett hem, föräldrar, en vän, att någon ger en ett leende. 

K: Konsten är av naturen svår att mäta. Just därför sorteras konsten ofta bort från undervisningen, för att man inte kan utläsa resultatet enligt samma mätskalor som andra ämnen har. Vad tänker du att konsten gör för människan?

B: Jag tror att konsten mjukar upp det hårda. Vi har hårda ytor för att vi är tvungna för att överleva, äta, jobba, tjäna pengar. Konsten och kulturen ger en respit där du kan andas och känna lugn och ro, få kontakt med sig själv och sina känslor. Om du är tränad till att vara en machoman- eller en kvinna eller något annat så är det klart att du får en hård yta och inte har tid för din sensibilitet, dina känslor.

K: Du är en del av ett expertråd som bistår med konstnärliga erfarenheter till Grafikens hus projekt Samlande tankar. Hur har samarbetet sett ut?

B: Grafikens hus hörde av sig och sa att de behövde den erfarenhet som jag kunde ge dem. Det kändes så varmt och jag kände att jag hade viktiga saker att förmedla. Kroki har till exempel varit avgörande för min hälsa, det har varit ett sätt att ta hand om sig själv och att skydda sig själv. Jag har tecknat och tecknat och tecknat. Jag vill sprida mina kunskaper.

K: Hur kändes det att arbeta med ditt eget arkiv inför den här utställningen?

B: Att vara med i gruppen på Grafikens hus har gett mig ett tänkande kring arkiv som jag inte hade innan. Jag har alltid sparat mina verk då de har betytt någonting vid en viss punkt i mitt liv, så jag har alltid haft ett arkiv. Verken blir mina vittnen. 

K: I konstprojektet ”Från teckning till grafik” som finns på Konstdepartementets plattform får eleverna arbeta med teckning och grafiska metoder för att öva upp sin förmåga att bearbeta tankar och känslor och kommunicera ett budskap. Hur tänker du att kännedom om olika trycktekniker kan vara viktig för barn och unga?

B: Jag har själv jobbat med sten och riktig grafik och fina papper, men man behöver inte ha en stor printer eller en tryckpress. Här har jag har använt mig av en kopiator (refererar till ett verk i utställningen) och vanligt papper, sådant som man har i skolan. Eleverna kan använda sig av sina egna bilder, av saker de hittar i naturen, göra kollage, klippa, teckna, sy ihop med olika material, måla… Det är demokratiskt på det sättet. Man kan dela med sig av grafiken, ge till familjen eller skolan eller det kollektiv man är del av. Man kan träffas i grupp och teckna och ha roligt tillsammans i stället för att sitta och titta på serier på TV eller fastna i mobilens flöde. Det är ett sätt att kommunicera snabbt och enkelt. Det var litografin som demokratiserade vår värld i stor skala! 

K: Har du något att tillägga?

B: Musiken! Musiken är jätteviktig på lektionerna. Att leka och skapa tillsammans, få  kontakt- med händerna och med takten. Musiken sätter igång hjärnan och aktiveras oss. Och mycket rörlighet. Kroppen mår bra av att röra på sig, med gymnastik och dans. Man kan vara klumpig men man ska känna att också det är okej.